simple twist of fate

jag är inte alls bäst i världen på att kliva upp på morgonen. faktum är att jag har fått utveckla ett system som kräver sin väckarklocka; först går radion igång (p3 och morgonpasset, inte helt dumt att vakna till) för att så småningom väcka mig ur min djupa dvala, därefter bryter helvetet lös efter cirka 20 min - den piper utav bara fan.
tråkigt nog har det gått så långt att jag blivit imun mot radion, så varje morgon vaknar jag till ljudet av endast pip, not quite lika motiverande att kliva upp till (och såå mycket lättare att ligga kvar och somna om till (jag är fan inte vid medvetande första vakna minuterna)). som följd av detta skruvar jag naturligtvis upp ljudvolymen lite till varje gång så att jag ska vakna morgonen efter, men det verkar inte hjälpa.

dagens bonus: jag kommer helt vänligt åkandes med mopeden på en fin liten cykelväg (verkligen helt lagligt since it is a ciao) en mulen morgon på väg till skolan. i örat ljuder någon slumpad popdänga och jag svänger förbi en bom när en gammel gubbjävel träder fram bakom kröken. jag tittar inte på honom men tycker jag ser något underligt i ögonvrån så jag slänger iväg en blick:

obs: ej autentisk bild

det är såna saker man kan tänka ska göra ens dag, men jag vene, jag har inte varit på superhumör idag, men det kanske mestadels beror på att jag vaknade av det jävla pipet kl 6.25 (ok, lögn, inte förens 7.13 får du upp mig).